MAKE MY MESSES MATTER. MAKE THIS CHAOS COUNT. LET EVERY LITTLE FRACTURE IN ME SHATTER OUT LOUD.

january 8, 2018

Idag har det gått två år sedan jag kom hit. Jag minns att någon sa att det är två år det tar innan man trivs i ett land med ett helt främmande språk och kultur, att det är först efter det som livet blir lättare. Jag minns att jag tänkte att jag skulle återkomma till den tanken när det hade gått två år. Nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra med den tanken eftersom jag bara kan analysera situationer retrospektivt, och således inte har någon aning om vart livet är på väg. Så jag antar att jag måste låta tiden gå lite till. Hursomhelst, jag vill gärna tro att jag går en underbar tid till mötes. Igår när jag pratade i telefon med min käre vän och hudterapeut från Oskarshamn (Nellie, det är Nellie jag pratar om här), slog det mig vilka naiva dårar vi var när vi kom. Alltså verkligen. Men det slog mig också att vi inte är det längre, och även när vi var det så var det förmodligen, märkligt nog, till hjälp för oss när saker var svårt. Och jag vet att jag inte har skrivit om det som har varit svårt (eller skrivit mycket överhuvudtaget, det vet jag också), jag har nog bara tänkt att det väl är inbegripet. Nåväl, vad jag vill komma fram till är att it’s all been worth it, and it’s still worth it. Kontemplerade detta faktum när jag var ute på en längre motorcykelfärd igår (en sådan färd när solen går ner över fälten ni vet, risfält eller rapsfält really doesn’t matter, men större tankar kommer oundvikligt över en). Att vara här, just nu, i denna tid, hur skulle man kunna ångra det? Och när det har varit svårt (för återigen: det har verkligen varit det, call me for details) så har det aldrig slutat där. Det finns oceaner av goda ting. Nog för att jag har velat långt bort härifrån vissa dagar, men aldrig har jag ångrat en dag jag stannat. Så jag är här, i en bortglömd provins, i en stökig liten stad, i ett litet hus i cappuccinonyans som jag delar med en japansk vän, i ett område där fåglarna alltid kvittrar. För det finns oceaner av goda ting.

Son Mieux – Feels

Nadia Blair – Beautiful Poetry

Blanco White – Chalk

Previous
Previous

WE’RE ALL JUST WALKING EACHOTHER HOME

Next
Next

HOME IS ANY PLACE THAT MAKES YOU FORGET THE WORLD IS ON FIRE, AT LEAST FOR A MOMENT