PLUS TARD CE SERA TROP TARD
november 16, 2016
[Livsuppdatering] Jag är återigen i Thailand. Jag åkte hemifrån en vacker morgon i slutet av September. Soluppgången var rosa och på ängarna, såväl som på kossornas ryggar, vilade en höstdimma så tät att man tänkte att allting i den måste vara helt ljudlöst. Dagen därpå kom jag till ett dånande och rusande Bangkok, och några dagar senare kom jag även till Ratchaburi. Det var för sju veckor sedan och det känns som om jag har åldrats sju år. Jag tvekade lite med att åka hit ensam först, varpå jag överöstes med kommentarer som “du kommer att växa så mycket som person” och “du kommer lära dig så mycket om dig själv” etc…etc. Det har ju onekligen visat sig vara sant allt det där, men jag måste också bittert tillägga att “med stor vishet följer stor grämelse” och det har funnits dagar då jag längtat tillbaka till min tidigare okunskap. Det betyder emellertid inte att jag inte uppskattar och treasure varenda dag jag får vara här. Att få vara här, just nu, är en ynnest och jag skulle inte vilja vara någon annanstans. Den här gången bor jag i en annan, och av mig tidigare outforskad, del av staden. För att komma hit får man åka på en smal, guppig, men ändock asfalterad, väg med hål i, som löper längs med och över en å. Den doftar ömsom jasmin, ömsom sopor och är tillhåll för en hel drös med herrelösa hundar. Att köra hem efter mörkrets inbrott i den obefintliga gatubelysningen är ett äventyr. Det fina med all den möda jag lägger ner på att ta mig till och från mitt hus (vilket förvisso bara är en motorcykelresa på tio minuter) är att jag verkligen känner mig som hemma när jag är hemma. Sist tror jag att jag kände mig mer hemma i valfri coffee shop än i mitt egna hus. Jag ska inte orda mer om mitt hus för det är inte mitt länge till. Jag ser mig själv lite som en nomad, fast istället för kameler och tygväskor har jag en motorcykel och två rullväskor, samt ett kylskåp.
Jag vet att jag inte har varit jättenärvarande här men det är inget att oroa sig över. Jag kommer ta tag i det i sinom tid. Tills dess är jag närvarande på mindre tidskrävande ställen, som Instagram. Låter den lilla flygekorren Moon hälsa adjö för denna gång.
